Weingut Schloss Göbelsburg

 

Schloss Göbelsburg

Efter besöket till Steininger var nästa besök hos Schloss Göbelsburg där jag togs emot av Michael Moosbrugger som numera driver vingården tillsammans med sin familj. De tog över egendomen år 1996 och fungerar nu som producenter men inte som ägare. Willi Bründlmayer har också varit med från början men endast bidragit ekonomiskt. Normalt är Bründlmayer och Schloss Göbelsburg konkurrenter och därför blandar sig inte Bründlmayer inte i vinproduktionen hos Schloss Göbelsburg och Michael kunde också berätta att det finns en tydlig tävling mellan teamen hos de båda producenterna, men endast på ett positivt sätt. Trots att Michaels familj inte är officiella ägare driver de egendomen som om det vore deras egen.

Schloss Göbelsburgs odlingsareal i dag är cirka 70 ha och antalet flaskor per år är cirka 300 000 stycken. Odlingen sker organiskt och 50% utgörs av Grüner Veltliner, 25% av Riesling och resten av andra druvor. De gör bland annat både Grüner Veltliner och Riesling Tradition som görs enligt 1800-talsmetoder utan vare sig temperaturkontroll eller klarning. Schloss Göbelsburg är kända för att satsa hårt på kvalitet för att uppnå den standard som man vill ha. I lagring använder man sig av ståltankar, stora acaciafat smat mindre ekbarriques som gjorts av ek som kommer från närliggande områden.

För att undvika att vinerna som kommer från en modern källare ska bli alltför likadana och neutrala har Mossbrugger utvecklat ett dynamiskt källarkoncept. Det här innebär bland annat att man inte pumpar musten från ett ställe till ett annat utan i stället transporterar man den i små fat som dessutom försetts med hjul.

Man har också satt fokus på ekfaten som används i produktionen och de använder lokal ek från Manhartsberg som ligger i närheten av Langenlois för att producera små och stora ekfat. Det här ger enligt dem också ett lokalt avtryck på deras vin och på det här sättet kan man också göra vin som på alla sätt påverkats av den lokala omgivningen.

Vad jag också fick lära mig av Michael var att de sedan år 2002 i området byggt upp sitt eget apellationssystem Erste Lage som inte är samma som Österrikes DAC-system. Det här är någonting alldeles nytt och enligt Michael tar det sin tid innan varje producent förstår vad man verkligen vinner på det hela. Han påstod också att målet i långa loppet är att ha endast ett system för hela Österrike, men jag tror nog själv att det kan ta sin tid innan vi når dit, speciellt med tanke på Wachau där man har sitt alldeles egna system Vinea Wachau.

På frågan om hur vinerna varierar mellan de olika områdena var Michaels åsikt att skillnaderna är mindre mellan områden som till exempel Kamptal och Kremstal jämfört med skillnaderna inom området då man går från en odling som ligger längre ner till en odling som är högre upp. En viktig faktor här är också temperaturskillnaderna och i medeltal är skillnaden cirka 1 °C mellan mellan odlingarna lägre ner och högre upp.

Under provningen hos dem fick jag smaka på 16 olika vin och det hela började med Brut Reserve och Blanc de Blancs. Den förstnämnda är gjord på 15% Pinot Noir, 15% Rielsing och 70% Grüner Veltliner. Den andra är gjord på Chardonnay, Welschriesling och Grüner Vetliner. Båda vinen uppvisar en ganska internationell still och jag skulle inte i första hand jämföra dem med Steiningers endruvsvin. Men jag måste i alla fall säga att båda vinen var bra och också här förstärks mitt intryck av att de gör bra mousserande vin i Österrike. Men det bör kanske nämnas vad Michael sade, de kan och vill inte tävla med priset men kan tävla med att göra sin egen typs vin.

Bland vinen som jag smakade på är följande några som gjorde speciellt stort intryck på mig.

Ried Renner 1er Cru Kamptal Grüner Veltliner 2015.

Det här är ett vin som kommer från endast en vingård, därav namnet Ried.

Vinets färg är ganska mörkgul och det ser riktigt fint ut. I doften kan man finna tydliga inslag av redan litet mognare frukt och doften är inbjudande på ett sätt som gör att man genast vill smaka på vad som finns i glaset. Smaken är ganska fyllig och man kan urskilja litet sötma, men på grund av den höga syran som finns är helheten balanserad. Det här är ett utmärkt vin.

 

Ried Lamm 1er Cru Kamptal Grüner Veltliner 2015

Vinets färg är ganska mörkgul och doften är kraftig med inslag av mogen frukt. I doften hittar man också en fräschet som ger ett bra intryck genast från början. Smaken är rund och eftersmaken är riktigt lång. Vinet är vackert balanserat och man kan i smaken hitta precis samma element som i doften. Det här är ett vin som jag absolut vill dricka på nytt för jag gillar det och ger det också betyget utmärkt.

Riesling Alte Reben 2006

Det här vinet är gjort på druvor som kommer från vingården Gaisberg och det är gjort på druvor från gamla stockar.

Vinet färg är mörkgul och man ser genast att det finns ett äldre vin i glaset för tonerna går också mot brunt. Doften är riktigt kraftig och man känna typiska element som man hittar i äldre Rieslingvin. Smaken är kraftigt fyllig med bra syra. Här hittar man mycket mogna element med bland annat en tydlig smörighet. Det här är ett underbart vin som både visar hur bra Riesling det görs i Österrike, men också hur fint de utvecklas med tiden. Här vågar jag mig på att ge betyget underbart.

 

Alla vin

Efter att ha pratat och provat vin med Michael i knappt tre timmar fick jag en bra helhetsbild över deras filosofi samt vad förutsättningarna är för vinodling i området. Vinen som jag provade på var alla riktigt bra och här fanns också några riktigt toppenvin som jag absolut vill smaka på nytt. Ett stort tack till Michael för provningen.

Vy utåt

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Weingut Steininger

20170513_121211

Jag har under hela våren skrivit om Österrike och Niederösterreich då jag gjort Munskänkarnas 3-betygsuppsats. Jag har nu uppsatsen färdig och har fått den godkänd och hade från början tänkt besöka området innan jag gjorde uppsatsen tidigare, man hann aldrig göra det före jag fick den klar. Nu var det äntligen dags och jag valde ut några producenter i Wachau, Kamptal och Kremstal som verkade intressanta.

Direkt efter att jag anlände till Österrike åkte jag till Steininger som ligger i Kamptal. Steininger är en producent med en odlingsareal på cirka 45 hektar och de gör cirka 300 000 flaskor vin per år. Av deras produktion består cirka 30% av mousserande vin som de gör enligt den traditionella metoden. Speciellt kända är de för sina mousserande vin som är endruvsvin av Grüner Veltliner och Riesling. Det här är ett familjeföretag som drivs av föräldrarna tillsammans med deras tre döttrar. Under mitt besök togs jag emot av deras dotter Eva Steininger och fick lära mig mycket nytt om deras vinproduktion samt deras filosofi att göra vin.

Viktigaste exportmarknaden hos dem är Finland, Nederländerna och USA och de sätter stort fokus på marknadsföring genom att resa runt till olika mässor och provningar världen runt. Av totala produktionen går cirka 40% till export.

 

 

Under provningen hos dem fick jag smaka på 16 olika vin. Deras mousserande vin är annorlunda jämfört med många andra mousserande vin på det sättet att de sätter fokus på att druvans egenskaper är lätta att känna igen. Alla deras mousserande vin är endruvsvin och man kan tydligt känna igen vilken druva de är gjorda på och de har sin egen stil. Alla lagras minst 18 månader innan de kommer till försäljning. På basen av de mousserande vin som jag smakade på är det klart att de gör riktigt bra vin. Det är kanske inte riktigt vad man förväntar sig då man dricker ett mousserande vin, men å andra sidan är det både bra och intressant att det har sin egen stil. År 2016 har också den nya lagen för mousserande vin tagits i bruk och det innebär bland annat längre lagringstid och det här är en av orsakerna till att Steininger utvidgar sin källare. Tanken är att den skall vara färdig ännu under hösten i år, men nu bestod den endast av ett stort hål i marken där två grävsmaskiner jobbade på för fullt.

Bland vitvinen var min favorit Riesling Steinhaus 2012. Det här är ett vin som är ganska fylligt och fruktigt med riktigt lång eftersmak. Också här är det klart att de har sin egen stil, men de lyckas uppnå ett vin som är drickbart redan nu, men jag skulle också mycket väl kunna tänka mig att hålla det i källaren under en längre tid ännu. Andra favoriter under provningen var Grüner Veltliner Grand Cru Kamptal Reserve och Riesling Seeberg 2015. Det var egentligen ganska svårt att rangordna de bästa vinen för tyckte att alla tre var bra, men om man ser på pris-kvalitet förhållandet håller jag i alla fall fast vid att det som jag nämnde först är det bästa.

Det här var mitt första besök hos en vinproducent i Österrike och resan kunde inte ha börjat bättre. Jag uppskattar stort den tid som Eva gav mig samt möjligheten att prova på så många bra vin. Om ni har tillgång till Steiningers vin så lönar det sig att smaka på dem för de är alla bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Grand Champagne Helsinki 2017

 

20170512_095421Så var det igen dags för Grand Champagne Helsinki som ordnades för tredje året i rad i gamla studenthuset i Helsingfors. För mig var det andra gången jag deltog och om det är en vinmässa som man skall besöka i Finland så är det definitivt den här för jag vågar nog påstå att det är den bästa som ordnas. Frågan som man kanske kan ställa sig är varför.

Här får man koncentrera sig på endast Champagne och det är redan en bra utgångspunkt. Man behöver inte fundera på att man skall hinna smaka på så många olika typers vin som möjligt utan här kan man i stället försöka hitta de allra bästa Champagnerna som finns tillgängliga och utbudet är stort med över 200 Champagne så man är tvungen att välja och vraka bland många intressanta vin. På basen av vad jag smakade så är utbudet också riktigt bra.

Atmosfären och tidpunkten är toppen. Här finns så mycket kunnande bland både producenter, importörer och arangörer att det också är ett ypperligt tillfälle att lära sig något nytt. Hela tillställningen är gjort på så sätt att man känner sig välkommen redan från början och stilistiskt är det så snyggt gjort att man bara kan stanna upp och se sig omkring och njuta. Platsen är helt rätt och samtidigt något helt annat jämfört med en vanlig mässa i till exempel mässcentrum. Det här i kombination med att evenemanget ordnas på våren då mitt och säkert också många andras intresse för Champagne ökar gör att det blir så bra som det är.

Det som också gör det bra är att man träffar många bekanta med samma intresse samt producenter som man träffat förut. Det att Cyril Janisson kommer och hälsar glatt och öppenhjärtigt med orden trevligt att träffas igen gör det också något alldeles speciellt. Det här och att man dessutom lyckas få hit så många intressanta personer och källarmästare från världsberömda Champagnehus gör att man ibland glömmer bort att vi faktiskt befinner oss i Finland.

Utbudet av Champagne är också så bra som man förväntar sig. Här finns allt från standard Champagne till årgångs Champagne från 1990-talet men också mera speciella vars stil är litet annorlunda än vad jag är van med. På det här sättet får man en bra överblick av vad som finns och för mig som inte är någon expert på Champagne så leder det också att intresset för Champagne bara ökar.

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till Taru, Christian och Essi för arrangemangen och för att jag fick möjlighet att delta. Som jag konstaterade i inledningen är det här den bästa vinmässan som ordnas i Finland och jag ser redan fram emot nästa år!

Jag har bifogat några bilder på Champagne som jag tyckte var speciellt bra och intressanta. Det här baserar sig bara på det som jag hann smaka på för trots allt hann jag bara smaka på en bråkdel. Evenemanget är öppet tre dagar och jag kunde mycket väl tänka mig att delta alla tre dagar för att hinna med ännu mer. Men å andra sidan är det bra att ha något kvar till nästa år.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Blogi on taas herännyt henkiin / Bloggen vaknade ur vintersömnen

För svenskspråkig del läs längre ner.

Kuten totesin jo uudenvuoden aattona ei ole tullut paljon kirjoitettua viime aikoina ja syy on yksinkertainen. Tehtiin lokakuussa matka Ranskaan ja kuten totesin jo vuosi sitten tämän piti olla vuoden kohokohta ja näin olikin.

Matkan jälkeen iski ensin jonkinlainen flunssa, työt painoivat päällä ja sitten iski vielä jonkinlainen blogiväsymys ja motivaatio kirjoittaa katosi kokonaan. En osaa oikeastaan sanoa mistä johtui, mutta ehkä niin intensiivinen syksy kaikkine ohjelmineen johti tähän ja jos ei ole motivaatiota kirjoittaa siitä ei yksinkertaisesti tule mitään.

Tämän vuoden puolella ohjelmaa on riittänyt. Olen toiminut Vuoden Viinit kilpailun tuomarina. Kilpailuun osallistui tänä vuonna 760 viiniä joten viinien arviointiin on mennyt paljon aikaa, mutta on jälleen kerran ollut erittäin mielenkiintoista.

Toimin myös vuoden alusta Suomen Ruotsinkielisten Munskänkarnan koulutusvastaavana ja näin ollen minun pitää koordinoida 2-tason koetta sekä kilpailua. 2-tason koe pidettiin viime viikonloppuna ja alla olevassa kuvassa näkyy viinit ja kisa on nyt tulevana sunnuntaina.

20170318_141500

Oletteko huomanneet että blogilla on myös omat Facebook-sivut? Ne löytyvät osoitteesta:

https://www.facebook.com/Jans-vinblogg-709073179228322/

Som jag skrev redan på nyårsafton har jag inte skrivit så mycket den senaste tiden och orsaken är mycket enkel. I oktober besökte vi Frankrike och Bordeaux och det här var helt klart vinårets höjdpunkt, precis som jag gissade för ett år sedan.

Efter resan drabbades jag av förkylning som varade länge och dessutom var det fullt upp på jobbet en längre tid. Jag fick också någon slags trötthet att skriva och har inte haft någon motivation över huvudtaget. Jag vet inte vad det beror på, men nu känns det i alla fall som motivationen börjar komma tillbaka och därför fortsätter skrivandet igen.

Under det här året har det varit fullt upp på vinfronten. Jag har igen fungerat som domare i tävlingen Vuoden Viinit där vi väljer årets vin i Finland. I år var där med hela 760 vin så det har blivit mycket vinprovning under den senaste tiden. Det har varit arbetsdrygt, men också riktigt intressant igen.

Jag fungerar också sedan årsskiftet som utbildningsansvarig hos Svenska Munskänkarna i Finland. Främsta uppgifterna så här långt har varit att koordinera 2-betygsprovet som hölls senaste lördag samt regiontävlingen som hålls inkommande söndag. Vinerna som var med i 2-betygsprovet syns på bilden här ovanför.

Bloggen har numera också en egen Facebook-sida. Den finns på adressen:

https://www.facebook.com/Jans-vinblogg-709073179228322/

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

2017

Hyvää Uutta Vuotta 2017!

Gott Nytt År 2017!

On ollut hiljaista blogin puolella pari kuukautta. Siitä enemmän tietoa pian kun tarina jatkuu.

Jag har inte skrivit något på länge och mera info om det snart när skrivandet fortsätter.
Stay tuned! 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Paris

 

20161011_173947

Jag måste väl börja med att erkänna att jag aldrig varit i Paris tidigare. Det här är helt klart en stad som man måste besöka och som jag läst mycket om. Eftersom vi skulle åka på vinresa till Bordeaux var det bra att börja med ett par dagar i Paris för att samtidigt få uppleva staden som alla pratar om. Vi hade egentligen inte gjort upp något detaljerat program utan visste bara att vi tänkte besöka några sevärdheter, äta och dricka gott samt bara vara tillsammans i denna underbara stad.

Vi kom till Paris vid lunchtid och efter att vi checkat in på vårt hotell gav vi oss i väg för att leta reda på ett ställe att äta lunch på. Jag har en tidigare kollega som besökt staden mera än 50 gånger så han hade briefat mig om vad man skulle göra där och dessutom fick jag en restauranglista på 6 sidor där det fanns restauranger där han varit och som han rekommenderade. Vi valde La Criée som låg nära Gare Montparnasse och samtidigt nära vårt hotell. Det här är en kedja som har restauranger på flera ställen. Maten var bra och till det här drack vi av husets vin som passade utmärkt till maten och kostade endast 15 euro för en halv liter. Servicen fungerade bra trots att det var litet språkproblem, men överlag kan jag varmt rekommendera det här stället om man vill äta fisk eller skaldjur. Vi var de enda turisterna och stället var i stort sett fullt vilket också är ett bra tecken.

Efter lunchen begav vi oss ut och besökte bland annat triumfbågen och Eiffeltornet. Det blev en lång dag och vi rörde oss främst till fots så det var med trötta ben vi kom tillbaka till hotellet. Så var det dags för mat igen och nu valde vi en typisk fransk Bistro nämligen La Bastide d’Opio.

Här åt vi en utsökt trerätters middag. Vinlistan var ganska kort så jag valde ett vin från södra Rhone. Vinet är ett enkelt Rhone-vin gjord på de för området typiska druvorna Grenache och Syrah. Eftersom det hade några år på nacken var det mjukt och jag skulle nästan säga sammetslen. Inget stort vin i sig, men det passade utmärkt till maten och det var ett riktigt bra val.

Nästa morgon satte jag på löpskorna och gav mig i väg redan innan det blivit ljust. Det var en magisk känsla att springa längs med Seine och se Versailles och Notre-Dame när solen gick upp. Jag skulle önska att man kunde springa morgonlänken på liknande ställen varje dag.

Förmiddagen gick vi igen runt på stan och sedan var det igen dags för lunch. Nu gick vi till Le Machon d’Henri som ligger granne med La Bastide d’Opio. Även här var maten bra efter att vi avslutat lunchen gick vi igen omkring i staden och upplevde storstadslivet. Det gjorde riktigt gott för maten var riktigt mättande och känslan var främst den att vi inte orkar äta någonting under resten av dagen. Därför blev det bara en enkel pizza på kvällen och följande morgon satte vi oss på tåget mot Bordeaux. Mera om det kommer senare.

Två dagar i Paris är nog alltför kort tid och jag är redan säker att jag kommer att åka dit på nytt. Det finns restauranger överallt och de som vi valde var alla bra, trots att det var frågan om allt annat än fine dining. Men det här var att bra sätt att börja en veckas resa i Frankrike och nu har jag i alla fall en litet bättre bild av staden som alla pratar om.

20161012_145953

Publicerat i Frankrike, Paris, Uncategorized | Lämna en kommentar

Itävallan viinit, osa 1

Itävallan viinien markkinointijärjestö Österreich Wein Marketing ja Itävallan suurlähetystön kaupallinen edustusto järjestivät viime torstaina tasting-tilaisuuden jonka teemana oli Austria Organic & Sustainable. Tässä tastingissä Austrian Wine Market Boardin toimitusjohtaja Willi Klinger esitteli itävaltalaisia luomu- ja kestävän kehityksen viinejä.

20160929_160256

Itävalta on suhteellisen pieni viinimaa, kokonaispinta-ala on noin 46 000 hehtaaria. Tällä pinta-alalla tuotetaan vähemmän kuin 1% koko maailman viinituotannosta. Pääosa viineistä tulee pientuottajilta ja yhteensä laatuviinien tuottajia on noin 4 500. Kotimaan kysyntä on suuri ja tämä tarkoittaa sitä, että ainoastaan 25% menee vientiin. Erityisesti Itävalta on tunnettu Grüner Veltliner rypäleestä ja sen osuus koko tuotannosta on noin 29.5 %. Myös Rieslingiä viljellään ja sen osuus on noin 4% joka vaikuttaa varsin pieneltä, mutta sen merkitys on kuitenkin tärkeä koska tästä tehdään erittäin hyviä viinejä jotka voivat kyllä kilpailla maailman parhaiden Riesling-viinien kanssa. 

20160929_145732

Tärkein alue Itävallassa on Niederösterreich ja pinta-ala on noin 27 000 hehtaaria. Tällä alueella valkoisen Grüner Veltlinerin osuus on noin 44 %. Rypäleestä tehdyt viinit voivat olla kevyitä ja niitä pitää juoda nuorina, mutta löytyy myös hyviä esimerkkejä viineistä jotka oikeastaan vaativat aikaa ja parantuvat entisestään kellarissa. Toiseksi suosituin valkoinen rypäle on Riesling jonka osuus on 5.7% kokonaispinta-alasta. Suosituin punainen rypäle on Zweigelt ja sen osuus on vain 12.3 %. Toisella sijalla on Blauer Portugieser jonka osuus on noin 5.9%. Grüner Veltliner rypäle on risteytys Traminerista ja St. Georgen rypäleistä. Tämän rypäleen merkitys muualla maailmassa on pieni, mutta sitä viljellään ainakin Unkarissa, Tšekeissä, Yhdysvalloissa, Australiassa ja Uudessa-Seelannissa. Alkon valikoimasta löytyy yksi Unkarista ja yksi Uudesta-Seelannista ja kaikki muut ovat sitten Itävallasta.

20160929_160754

Punaisten rypäleiden osuus Itävallassa on kasvanut tasaisesti ja yksi syy tähän on ilmastomuutos joka tekee tämän mahdolliseksi. Tänä päivänä punaisten rypäleiden osuus on noin 35%. Suurin osa viljellään Burgenlandissa missä on tarpeeksi lämmintä. Itävallan tärkein punainen rypäle on Zweigelt. Tämä rypäle syntyi vuonna 1922 kun Dr Zweigelt risteytti St Laurent ja Blaufränkisch.

Tastingissä saatiin maistaa 10 valkoviiniä, 4 punaviiniä ja 2 jälkiruokaviiniä. Tastingin viineistä suosikkeihini kuuluu Loimer Grüner Veltliner 2015, Stift Göttweig Riesling 2015 ja Johanneshof Reinisch St Laurent 2015. Nämä edustivat molemmat hyvin Itävallan viiniteollisuuden nykytilannetta ja olivat hyviä. Tastingin teemana oli luomu ja kestävän kehityksen viinejä ja tämä osoittaa kyllä että he pystyvät tekemään viinejä luontoa säästäen mutta samalla laadusta tinkimättä. Itävallasta saa kyllä hyviä viinejä ja hinta-laatusuhde on normaalisti hyvä.

20160929_160802

Tämä on pieni katsaus Itävaltalaisiin viineihin ja tulen vielä palaamaan Itävaltalaisiin viineihin enemmän seuraavan vuoden aikana joten jos olette kiinnostuneita niistä kannattaa seurata blogia.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar